Magnetisk susceptibilitet
Alla ämnen har inverkan på det externa magnetfältet. Para- och ferrimagnetiska ämnen gör det starkare medan diamagnetiska ämnen gör det svagare. Denna egenskap kallas för magnetisk susceptibilitet.
Olika ämnen har olika susceptibiliteter som är typiska för dem. Laboratoriemätningar av susceptibilitet behövs när det gäller att tolka resultaten av magnetfältmätningar och för att särskilja olika litologiska enheter. Med hjälp av mätning av magnetisk susceptibilitet kan man också uppskatta hur mycket magnetit prover innehåller.
Vid basmätningar kan provet vara ett borrkärnprov eller en stuff med en maximilängd på 10 cm och en maximidiameter på 10 cm. Massasusceptibilitet kan också fastställas med ett pulveriserat prov. För normal mätprecision behövs ett prov som väger mer än 100 gram. Den volymbestämning som mätningen förutsätter görs genom att provet vägs i luft och nedsänkt i vatten.