EU:s förordning om kritiska råvaror (CRMA) har trätt i kraft

Syftet med förordningen om kritiska råvaror (Critical Raw Materials Act, CRMA) är att stärka alla skeden i värdekedjan för kritiska råvaror i Europeiska unionen. Till åtgärderna hör att göra importen mångsidigare, minska de strategiska beroendena, förbättra uppföljningen av leveransrisker samt förbättra den cirkulära ekonomin och materialens hållbarhet. Bakgrunden till förordningen är EU:s grönagiv, som styr EU mot klimatneutralitet.

Europeiska unionen har listat kritiska råvaror som har stor ekonomisk betydelse för Europa och som löper stor risk för leveransstörningar. I förordningen anges sammanlagt 34 kritiska råvaror, av vilka 17 dessutom är strategiska. Strategiska råvaror behövs för den gröna omställningen, digitaliseringen eller i försvarsindustrins teknologier.

Kraven på cirkulär ekonomi lägger ribban högt

I förordningen fastställs mål för EU-områdets årliga förbrukning av strategiska råvaror fram till 2030. Av dessa borde minst 10 procent brytas inom EU, minst 40 procent borde förädlas inom EU, 25 procent skulle härstamma från återvunna råvaror. Dessutom skulle högst 65 procent av det årliga behovet av varje strategisk råvara i EU få härstamma från ett enda land utanför EU.

I förordningen om kritiska råvaror fastställs att medlemsstaterna inom två år efter att förordningen har trätt i kraft ska föreslå åtgärder för att uppmuntra aktörerna i branschen till resurseffektivitet i fråga om kritiska råvaror. Som åtgärder för resurseffektiviteten listar förordningen bland annat ökad insamling av använt material, sortering, återanvändning, ersättlighet och skyldighet att reparera gamla produkter. Dessutom stöds forskning inom området. Aktörerna åläggs att göra en förteckning över det avfall som uppkommit och att göra upp avfallshanteringsplaner.

Gamla områden med gruvavfall med potential för kritiska råvaror måste identifieras och kartläggas och uppgifter om dem måste samlas i en egen databas.

I förordningen tillägnas permanentmagneter flera artiklar. Artiklarna drar upp riktlinjer för skyldigheten att anmäla råvaruinnehållet i anordningar som tillverkar och innehåller permanentmagneter. Dessutom ges allmänna riktlinjer för antal, placering och avlägsnande av permanentmagneter från olika apparater. Syftet med detta är att underlätta återanvändningen av dem. År 2020 återanvändes endast en procent av permanentmagneterna.

För de flesta kritiska råvaror är situationen mycket liknande, så återvinningsmålet på 25 procent har lagt ribban högt.

Nationella malmletningsplaner och enhetlig klassificering

I förordningen fastställs bland annat tydliga tidsfrister för tillståndsförfaranden för brytnings- och förädlingsprojekt inom EU och kommissionen och medlemsländerna ges möjlighet att erkänna projekten som strategiska och påskynda tillståndsförfarandet. Förordningen förutsätter riskbedömning av leveranskedjorna, kräver nationella malmletningsplaner av medlemsländerna och säkerställer allmänt

tillgången till kritiska och strategiska råvaror inom EU. Dessutom måste samarbetet mellan medlemsländerna och tredjeländer intensifieras.

För att garantera ett informationskapital för råvaror som omfattar hela Europa och klassificeringens jämförbarhet föreslår förordningen att varje EU-land ska klassificera sin totala mineralreserv enligt Förenta nationernas system United Nations Framework Classification for Resources (UNFC). Finland har redan gjort detta för primära mineraltillgångar och -reserver. Klassificeringen görs som bäst också för sekundära råvaror.

EU-länderna använder nu över 20 procent av världens metaller, producerar några procent

Förordningen sätter höga mål eftersom EU-länderna för närvarande använder över 20 procent av alla metaller som konsumeras på jordklotet, men producerar endast några procent. Förordningen kräver bland annat en betydande ökning av produktions-, förädlings- och återvinningsmängderna av sällsynta jordartsmetaller, litium, kobolt, aluminium och koppar.

Innehållet i CRM-förordningen är mycket ambitiöst och 2030-talets tidsgräns närmar sig snabbt, särskilt med tanke på att det hittills har tagit i genomsnitt 17 år att få en metallproducerande gruva funktionsduglig inom EU-området. Många mål kan vara beroende av hur många gruv- och förädlingsprojekt som får strategiskt projektstatus i år, får snabbare behandling och hinner inleda verksamheten före utgången av årtiondet. Detta gäller naturligtvis endast projekt som redan har kommit långt i utvecklingen. En helt annan fråga är malmletningssektorns möjligheter att söka och vidareutveckla den inledande undersökningen för att den europeiska gruv- och förädlingsindustrin även i framtiden ska stå på en stabil grund.

Många av de råvaror som det nu är fråga om är man historiskt sett inte van vid att leta, bryta, förädla eller återvinna inom EU. Målen för den rena omställningen förutspås spränga efterfrågan på kritiska råvaror inom den närmaste framtiden.

Till exempel är tillväxtprognosen för efterfrågan på litium fram till 2040 över 40 gånger större än efterfrågan 2020. För närvarande finns det inte en enda litiumgruva, -raffinaderi eller -återvinningsanläggning i drift i Europa.

Norden som föregångare

Gruvindustrin och den branschrelaterade utbildningen samt specialkompetensen har långa traditioner i de nordiska länderna, särskilt i Sverige, Finland och Norge, där gruvindustrin har en historia på flera hundra år. Potentialen att kritiska råvaror förekommer i dessa länder är också stor på grund av områdenas geologiska egenskaper.

Finland är för närvarande Europas enda producent av kobolt och platinagruppens metaller (Talvivaara och Kevitsa) och dessutom förädlas cirka 10 procent av världens kobolt i Finland. Terrafame Sotkamo (Talvivaara) producerar batterikemikalier vid sin egna produktionsanläggningen och i Kaustby planeras dessutom Europas första litiumgruva samt en förädlingsfabrik för litiumhydroxid av batterikvalitet.

I Norden finns också betydande förekomster av sällsynta jordartsmetaller, såsom Grönlands (Kvanefjeld), Norges (Fen), Sveriges (Norra Kärr, Per Geijer) och Finlands (Sokli) REE-förekomster, som dock inte är i produktion. I Norge utvinns betydande mängder titan (Tellnes) och grafit (Trælen) med hundratals års erfarenhet (bild 4). Norge är dock inte medlem i Europeiska unionen. Utöver dessa finns det i Finland och Sverige också koppargruvor (Kevitsa, Aitik, Garpenberg) och nickelgruvor (Terrafame Sotkamo) samt förädlingsanläggningar för koppar och nickel (Rönnskär, Harjavalta).

Trots de nordiska ländernas produktions- och förädlingskapacitet behöver EU enligt vissa uppskattningar upp till 10 nya metallgruvor, 15 nya förädlingsanläggningar och 15 återvinningsanläggningar fram till 2030 för att uppnå de uppställda målen. När det gäller sällsynta jordartsmetaller kan det för Europas behov räcka med en enda gruva som bryter REE-metaller, men när det gäller till exempel koppar, litium och nickel är situationen en annan och storleksordningen för de metaller som behövs är mycket större.

Kartor över kända förekomster av kritiska råvaror i Europa har utarbetats för både land- och havsområden.

GTK främjar redan förordningens mål i flera projekt

GTK utför flera projekt för att identifiera och kartlägga deponier för gruvavfall samt skapa en databas. GTK leder det nordiska samarbetsprojektet “Nordic Sustainable Minerals”, där man bland annat skapar en grund för en enhetlig nordisk databas för sekundära råvaror. En databas över tillgången till sekundära råvaror görs också i FuTuRam-projektet.

Kartläggningen av deponier för gruvavfall görs bland annat i REPower-CEST-projektet ”Övergången till ett rent energisystem”.

GTK ökar mineralinformationen i projektet Strategiska mineralreserver.

I anslutning till cirkulär ekonomi finns det flera projekt och även testfabriks- och laboratoriehelheten för cirkulär ekonomi och mineralprocessning i GTK Mintec Outokumpu främjar målet. Förutom att testa de långsidiga effekterna av utvinningsavfall ökar SMARTTEST-projektet möjligheterna att utnyttja olika sidoströmmar och även gruvavfall i hanteringen av gruvavfall.

GTK är också med och skapar en mineralstrategi som leds av Arbets- och näringsministeriet.

Mer information

Arbets- och näringsministeriet tillsatte en tjänstemannaarbetsgrupp i syfte att stödja det nationella genomförandet av förordningen.

EU:s förordning om kritiska råvaror (in English) | Official Journal of the European Union

GTK:s forskningsområden

Jonna Tirroniemi, specialist
Geologiska forskningscentralen GTK
jonna.tirroniemi@gtk.fi
tfn 029 503 0092

Asko Käpyaho, enhetchef, lösningar för mineralekonomi
Geologiska forskningscentralen GTK
asko.kapyaho@gtk.fi
tfn 029 503 2327